13 november 2026 · Edith Care
Vi pratade med 43 personer om ADHD. Samma sak kom tillbaka.
I november var Edith Care på Web Summit i Lissabon. Mellan mötena tog vi chansen att göra något vi länge velat göra: fråga människor hur det faktiskt är att leva med ADHD, och hur det är att stå bredvid någon som gör det.
Vi pratade med 43 personer från många olika länder. Vi hade inga färdiga svarsalternativ, bara några enkla frågor om vardagen, om vården och om tiden efter diagnosen.
Vi trodde att svaren skulle spreta åt alla håll. Det gjorde de inte. Med olika ord och på olika språk kom samma sak tillbaka, gång på gång.
Jag har ingen koll.
En person från Kap Verde sa att det största problemet i vardagen är räkningarna. De blir inte betalda i tid. Inte en gång, utan hela tiden, och det som borde vara en enkel sak blir till påminnelser, avgifter och dåligt samvete.
En person från London beskrev hur svårt det är att alls få grepp om hur saker och ting fungerar. Vem gör vad, vad händer härnäst och vad förväntas man göra själv?
En förälder sa det kanske tydligast av alla: det är helt omöjligt att förstå när nästa besök är för dottern.
Det var den typen av kommentarer vi fick, om och om igen. Var för sig låter de som småsaker. Tillsammans blir de en vardag där nästan allt hänger på att man själv minns.
Det är lätt att förstå varför det blir så. ADHD handlar ofta om svårigheter att planera, minnas och hålla ordning. Ändå bygger både vården och resten av samhället på att man själv håller reda på tider, formulär, räkningar och vad som sades vid förra besöket.
Ekvationen går inte ihop. Den som har svårast att hålla ihop vardagen får ansvaret för att hålla ihop allt annat också. När det inte fungerar ses det lätt som slarv, fast det i själva verket är en del av diagnosen.
I vården blir det extra tydligt. Diagnosen kommer, och sedan blir det ofta tyst. Nästa besök kan ligga månader bort, och däremellan följer ingen upp. Den som behöver struktur mest får minst av den.
Det här är ett stort problem, och det är inte mottagningarnas fel. De har inte tid att höra av sig till varje patient mellan besöken, och journalsystemen är byggda för vården, inte för patienten.
Vi vill hjälpa, och vi tror inte att svaret är fler uppmaningar om att skärpa sig. Det som behövs är system som faktiskt hjälper till. System som påminner i tid, visar vad som händer härnäst och gör det enkelt att höra av sig. Kort sagt: system som gör det lätt för människor med en diagnos att göra rätt.
Därför bygger vi en patientapp. Där ser patienten sina besök, fyller i formulär och kan skriva till mottagningen. Mottagningen ser samma bild inför nästa besök, och relationen är fortfarande deras.
Edith gör inga bedömningar i appen och svarar bara utifrån mottagningens eget material. Chatten är inte till för akuta ärenden.
Vi gjorde mycket mer på Web Summit, och det kan du läsa om i vår artikel från mässan. Men det här var den stora insikten vi tog med oss hem.
Patientappen kommer under 2027, och vi bygger den tillsammans med mottagningar just nu. Arbetar du på en NPF-mottagning och vill vara med från början? Boka en demo, så berättar vi mer.